Höstträning

Nu är vi igång med träningen på allvar. Det får inte bli för många dagar utan att vi kör, för då kommer Vidars hosta tillbaka. Han hostar alltid efter att han jobbat hårt och tagit i extra av glädje. Första gångerna med 4-hjuling, på snö, i stugan, samt om det blir för många dagars vila mellan varven. Han hostar slem till han somnar, att tonsillerna är borta hjälper inte.

Hur som haver, så börjar vi få ordning på hur de ska paras ihop nu. Vidar och Ego är vana att gå i wheel nu. De trivs bra ihop, och 2 starka killar gör fin nytta där. I led har vi hittills haft Piro, Drífa och Gjöa, ibland Freja, men hon yrar och som 11-åring gör hon inte mycket nyttta längre. Piro har lite för lite kondis och vill gärna ta små pauser för att kissa och nosa. Han har därför nu blivit placerad längre bak. Gjöa och Drífa kan vara lite sura på varandra, så hetsen i starten är inget vi vill ha med dem bredvid varandra. Då Skade tydligt visat flera gånger att hon vill springa om och vara längst fram, har vi nu provat henne i led med Drífa. Hon jobbar på strålande. Sträckta linor, jobba framåt, bra tempo. Hon kan dock inga kommandon än, så det ska vi jobba vidare på.
Vi har provat Fenja med flera olika nu. Det kan vara löp som spökar, men hon blir rädd när de andra studsar och är för ivriga i starten. Detta resulterar i att hon biter ifrån. Skade svarade inte emot, det gjorde både Piro och Gjöa. Igår fick hon gå med Cora istället. Det gick strålande, för Cora längtar inte alls så mycket. Hon står bara stilla och lugnt, men jobbar på bra sen, bara hon får sina tossor och vi inte kör där det är för grovt grus på vägen.
Piro och Gjöa som kan lite kommandon hamnade nu i swing, direkt bakom ledarhundarna, för att hjälpa till med styrningen om det behövs.
Ubbe och Bestla fick då gå med varandra. De är allmänt knasiga båda två men fungerade bra ihop. När vi står stilla ställer de sig gärna med framtassarna uppe på den andres rygg för att se vad som händer längre fram.

Ett par gånger nu har Freja fått stanna hemma. Blir linorna förlängda till 12-spann kan hon hänga med, men som 11-åring springer hon ändå bara med. Sällan är draglinan spänd, och hon springer gärna och snappar gräs eller snö.

Den här säsongen med större spann och hundar som fått daglig motion i hägnet, behöver vi knappt använda gasen på 4-hjulingen. Lite hjälp i uppförsbackar är allt som behövs. Snart kan nog jag köra, då mina händer inte klarar av gasknappen utan att få kramp och värk inom 5 minuter. De blir ruggigt starka misstänker jag, för fordonet i sig väger en del, sen vi två med lite extra trivselvikt på detta. ;-)

2 gånger nu har vi även haft med Vittra lös. Det har gått strålande. Vi trodde hon skulle bli trött, men icke. Hon är försiktig vid omkörningar och håller ut bra från både hundar och 4-hjuling. Helst vill hon springa framför, men när hon blir lite trött travar hon bakom oss istället. Tränar vi in höger och vänster samt andra bra kommandon på henne, får vi fin styrhjälp. Igår hoppade hon i alla diken och bäckar med vatten för att svalka sig. En gång var Drífa och Skade sugna att följa efter, men lyssnade på oss och stannade på vägen. Skade ville gärna hänga på fler gånger, men det gick inte, sa Drífa. Hon är alltså även störningsträning för hundarna.

Nu ska vi hålla oss på 3-4 gånger i veckan, 6 km till att börja med, men i slutet av veckan ska vi börja ta 12 km rundan, sen utöka, sakta men säkert.

Blodbad på gång

Vittra har löpt klart, Drífa är klar efter helgen, idag började Skade och Fenja. Nu är det bara Gjöa och Bestla kvar. Bestla torde hänga på de andra, får se hur Gjöa bestämmer sig för att göra.
Eftersom Drífa bara löper en gång om året, ska det bli intressant att se hur döttrarna gör. Det är ju onekligen praktiskt med bara ett löp, nackdelen är när det ligger i september, så att man får valpar i november. Halva snösäsongen försvinner för mamman, coh halva köket för oss, om man envisas med att ha valparna inne...

Vi är inte heller riktigt överens om det där med parning. Jag vill para Drífa igen om ett år, Krister vill inte förlora en bra hund i spannet den tävlingssäsongen. Vi får diskutera saken, det är ju ett helt år kvar! ;-)

Ett annat blodbad hoppas vi ha avstyrt. Vid kvällskissen nyss såg jag ögon alldeles utanför fårhagen. Freja var skeptisk, Vidar taggad och ville jaga. Tror det var lodjuret som var här, med tanke på ögonens storlek och placering. Hoppas det blev avskräckt då vi patrullerade av vägen med Vidar efter att ha stängt in Vittra, Freja och Cora i huset igen.

Premiär!

Då har vi tillsist, efter värmebölja och veckor med sjuka människor äntligen kommit ut på premiärturen med valparna. Vi hade befarat galna hundar i starten, men det var lugnare än vi vågat tro. Krister fick springa bredvid och hindra dem från att försöka ta sig in till fåren i starten. Inte så lyckat med fårhagen direkt i andra kurvan, dessutom med hungriga får vid grinden... Fast förbi kom vi, utan alltför mycket trassel.

Valparna jobbade på utmärkt, nästan som om de skulle vara födda till det! ;-)
De drog på med spända linor hela tiden. Fenja och Ubbe jobbade bara på snyggt i ledet, medan Skade gärna ville springa om Bestla. Bestla och Skade försökte då och då dra ut åt sidorna, men skötte sig i övrigt strålande. 
Vi började smått med en 6 km runda, eftersom det var första gången på säsongen, och premiär för de små. Det var lite väl varmt tyckte de, så det blev 2 vattenstopp, även om det sista mest var för att peppa Cora.

Alla jobbade på bra med spända linor hela tiden, utom Freja på 11 år som alltid maskar, och stackars Cora. Vi glömde att socka henne och hon hatar att springa på grovt grus. Efter att ha tröttnat på allvar strettade hon lite, sen gav hon upp. Hon fick åka på 4-hjulingen med oss sista biten eftersom hon vägrade ta ett steg till. Väl hemma haltade hon så hon fick följa med in. Hon fick 2 rimadyl innan de andra fick middag och stallet nattades. När vi började kolla ser vi att hon skavt sönder båda stora trampdynorna fram. Dumma vi som glömde socka! Nu kommer vi aldrig mer att glömma det, och har fått svarta prickar i boken däruppe. Att Cora har förlåtit oss för att hon kan logga inne i soffan, gör inte att det känns bättre.


Rasspecial 2010

Nu har årets rasspecial precis avslutats. Vi är trötta och nöjda, hundarna glada att vara hemma med lite frihet igen.

I fredags kom djurvakten Kharina med dotter Lilith. De hjälpte mig att bada de 7 hundar som skulle ställas ut: Ego, Ubbe, Drífa, Gjöa, Skade, Fenja och Bestla. Löpandebandprincipen på Odlingens hundsalong och spa: 3 hundar i taget, jag blöter ner med slangen, härligt friskt brunnsvatten, Kharina schamponerar med assisterande Lilith som häller på schampot. Jag spolar rent, sen torkar Lilith (som även varvade med att busa med Vittra).
Efter badet packades allt vi skulle ha med och så mata och vattna alla innedjuren. En del prat och nåt glas vin fick vi oxå, innan det var sovdags.

Klockan ringde tidigt, upp, rasta innehundar, på med kläder, göra frukost, snabba rastningar i hägnet, packa hundar i boxar, packa necessär och kylväska, kanske i omvänd ordning, sen ut i bilen och åka, frukosterande i bilen. Vi var framme straxt efter 8, checkade in och byggde bo mellan ringarna med Malin och Helena med 10 hundar och Lisa med 2. 3 burar 5 stolar, väskor, påsar och snacks, värsta kåkstaden kändes det som, men oerhört praktiskt och bekvämt. Lördagen hade vi grabbarna med uppe och brudarna vid tältplatsen. Söndagen ställde vi bil och släp ovanför ring 2, vilket visade sig vara väldigt bra.

Lördagen var det hanar och valpar. Vi ställde bara Ego och Ubbe, och jag skulle ha visat båda. Tyvärr fick de gå in exakt samtidigt, så Krister fick visa Ubbe i juniorklass hanar, 10 deltagande. Ubbe åkte ut på en 2:a, men brorsan Aslak fick 1:a med HP och placerade sig som 2:a i klassen! Grattis till Lisa och Aslak!
Ego var sitt vanliga glada jag, och tramsade lite, fick en 1:a, och sen var vi klara i öppenklass hanar. Vi roade oss resten av dagen med att titta på när det gick bra för Fia, Annika och främst Brenda. Grattis till fina resultat!
När vi lämnade ringarna var det promenering av hundar, fixa lite mellanmål, mata hundar, öppna en flaska vin, rasta hundar igen, sen pizza och prata en stund i tältet tillsammans med Lisa. Sen snabbkissa hundar igen och så försöka sova. Vi hade höglöpande Drífa i tältet, grabbarna i bur i tältet, och de andra 2 och 2 i boxarna. Tyvärr var det ingen bra idé tyckte Bestla, som grät stora delar av natten.

Söndagen var vi upp tidigt, rastade hundar, frukosterade dem, packade ihop och rev tält, gav hundarna en liten promenad var, sen upp till ringen för årets stressupplevelse! Vi två hade 3 juniortikar (Bestla, Fenja och Skade) som skulle in i ring 1. Malin hade Kraka som skulle in i ring 1 och 3 brukstikar till ring 2, allt kl 9. 7 hundar på 4 personer samtidigt i 2 olika ringar är en aning stressigt! Vi lånade in Lisa till Bestla, och Malin raggade handlerhjälp i Brenda till Kraka och Viggo till Grynet. I ring 1 med 18 anmälda juniortikar åkte först Bestla, sen Fenja och sen även Kraka ut på 2:or. Kraka brukar ju vinna, så jag blev lite modstulen när det var min och Skades tur. Skade hade nämligen blivit rädd när vi tog de första 2 gemensamma varven. Jag smet iväg och lyckades peppa henne och få henne att trava innan det var dags för individuell bedömning. Tur var nog det, för vi fick ett rött band, 1:a pris, sen in i ringen igen för bästa juniortik. Hon fortsatte att vara lite blyg, men fick en chans till att trava åt ett annat håll, där det inte låg en massa hundar, och gick bättre. Vi placerades 2:a i klassen, och fick ett CK!

Jag var bamsemallig, och stod glad vid vårt lilla ghetto när Malin och Grynet kom ut ur ring 2 med ett CK. Vi pratade på och missade totalt att i ring 2 började de döma öppenklass tikar. Där skulle jag visa Gjöa och Malin Drífa. I panik lyckades vi hitta nummerlappar och få fram hundar. Inget springa igång innnan eller så, men vi var sist i den stora gruppen så vi hann jogga runt lite i bakgrunden medan domaren gick förbi alla. Sen delades vi in i 3 grupper för att kunna springa 2 varv över huvud taget, det var hela 32 anmälda. Efter våra varv var det äntligen dags för lite välförtjänt vila. Det tog ett tag innan det var dags för individuell bedömning på de sista hundarna i klassen. Både Drífa och Gjöa fick 1:or. I konkurrensen åkte jag och Gjöa ut, medan Drífa travade sig till en 3:e placering och ett CK! Nu hade jag och Krister varsin tik att visa i bästa tik, och eftersom Mettemarit fått ett CK i veteranklass hade Malin och Helena oxå varsin!
Ingen av oss placerade sig, men Mettemarit var i princip sist att plockas ut. Kul ändå för lilla Nattfrostens kennel att stå där med 2 av 11 (om jag räknade rätt med min trötta skalle) CK-tikar. Vi hejade istället på Fia, som med sin Tióne placerade sig som bästa tik och fick ett 2:a cert! Bamsegrattis!

Vi ställde sedan upp med Drífa i avelsklass, Skade, Aslak, Kraka och Fenja. Vi fick en 1:a med HP och en stor fin rosett, trots att vi var 4/4. Körde även uppfödargrupp med samma 4 valpar, bara för kul. Där fick vi en 1:a, stort tack till våra hjälphandlers! Sen var det dags att packa ihop och förbereda hemfärd. Efter alla finaler satte vi oss dödströtta i bilen, glada att bara ha 2 timmar hem, i jämförelse med 10-15 timmar många hade. Förvånade ser vi att klockan bara är 15.20!

Väl hemma släpptes alla hundar in i sina hundgårdar. Cora och Piro hade camperat ihop i alla 3 gårdarna på baksidan. Cora blev glad att få hem sina grabbar, och var busigare än dem! Efter att de fått mat med massor av vatten för att kompensera ev vätskeförlust av resan, sov de gott.
Vi hade lite packning att ta hand om, så när Kharinas bil lämnat gårdsplanen jobbade vi på en stund, sen middag, mys med innehundarna som i och försig haft det bra, men var glada att se oss igen. Krister snubblade till sängen tidigt. Jag halvsov till en film innan jag följde efter. Härlig helg, men oj vad trött kropp och skalle är nu!

RSS 2.0