Omorganisering på hundar och slädkörning.
Nu har vi vinter, och jag har varit ut med min släde en hel del. Först med bara Vidar, Ego och Vittra, sen stoppades Skade in. Vidar och Ego är strålande i wheel, Skade och Vittra något för dåliga på kommandon för att gå i led, men det jobbar vi på.
En dag när jag skulle iväg gjorde jag någon miss i starten, så att jag ramlade, lyckades välta släden, men den reste sig igen i kurvan från gårdsplanen. Jag for upp, sprang efter och började ropa på Vidar. När jag kom till jordkällaren hade Vidar (som alltså går i wheel) vänt spannet och kom farande i full fart tillbaka efter mig. Han gör sällan något utan en belöning, gärna förbi gränsen till muta. Fast när det verkligen gällde, så hämtade han mig för att han ville. Det gillas! Vi körde i alla fall 8 km rundan efter det, bara Vittra fått varva ner. Hon blev lite rädd, kanske gick det för fort utan mig, eller så trasslade de en del i vändningen.
Efter att Krister och jag kört ett spann var, så har jag uppgraderat till att köra hela mitt 5-spann. Ubbe får då gå ensam i mitten. Jag har varit ut ett par gånger, men har tyvärr haft för ont ett tag, för att våga. Är lite rädd att värken ska bli värre, så att jag inte kan jobba. Sen kom snön, och mer och mer och mer av den. Eftersom skotern inte riktigt vill, har vi inga uppkörda spår. Jag vågar inte heller köra på den plogade vägen, ifall granntanten kommer med sin kines. Risken är ju överhängande att den skulle bli huskymat, om de är för taggade och inne i jakt.
Annars har Bestla också hunnit med sitt första löp nu, bara Gjöa kvar, om hon inte löpt tyst. Cora har bestämt sig för att göra som Freja, så hon sover inne på nätterna nu för tiden. Piro som alltid tyckt så bedrövligt synd om sig på nätterna, har också fått en förändring. Vi provade först om Fenja kunde flytta in till honom. Tanken var att vi kanske borde sära på Skade och Fenja, som inte var bästisar när morsan var på mässa. Fast Fenja vågade inte ens vara inne i boxen samtidigt som Piro, och fick lättad gå hem igen efter fem minuter. Då bestämde vi oss för att Piro får flytta in till Gjöa och Bestla på nätterna. Han är jättenöjd, och alla tre delar koja. Så länge ingen av dem löper fortsätter arrangemanget. Vi hoppas att Bestla ska våga flytta in permanent till Piro i framtiden. Nu får de ju umgås rejält varje kväll/natt, så det kan säkert gå.
Kvällen före dopparedagen var Vidar och Vittra med till Kristers föräldrar i Gävle. Julafton var de med hos Jenny, och fick egna paket. PÅ juldagen var hela min familj här, och det gick strålande. När Cora och Freja kom in blev Tyra som var i höglöp kär i Cora. Cora var lite brydd, och åt hellre godis.
Nu laddar vi inför nyårsfirande i stugan. Lämpliga hus/djurvakter är inbokade, så det känns tryggt att vara i Remmet och lämna Odlingen i goda händer. Hoppas på väl uppkörda spår där, för hemma dröjer det nog innann vi har några sådana. Snön fortsätter nämligen att vräka ner, titt som tätt. Kanske kan vi muta pappa att parkera sin skoter här ett tag.
En dag när jag skulle iväg gjorde jag någon miss i starten, så att jag ramlade, lyckades välta släden, men den reste sig igen i kurvan från gårdsplanen. Jag for upp, sprang efter och började ropa på Vidar. När jag kom till jordkällaren hade Vidar (som alltså går i wheel) vänt spannet och kom farande i full fart tillbaka efter mig. Han gör sällan något utan en belöning, gärna förbi gränsen till muta. Fast när det verkligen gällde, så hämtade han mig för att han ville. Det gillas! Vi körde i alla fall 8 km rundan efter det, bara Vittra fått varva ner. Hon blev lite rädd, kanske gick det för fort utan mig, eller så trasslade de en del i vändningen.
Efter att Krister och jag kört ett spann var, så har jag uppgraderat till att köra hela mitt 5-spann. Ubbe får då gå ensam i mitten. Jag har varit ut ett par gånger, men har tyvärr haft för ont ett tag, för att våga. Är lite rädd att värken ska bli värre, så att jag inte kan jobba. Sen kom snön, och mer och mer och mer av den. Eftersom skotern inte riktigt vill, har vi inga uppkörda spår. Jag vågar inte heller köra på den plogade vägen, ifall granntanten kommer med sin kines. Risken är ju överhängande att den skulle bli huskymat, om de är för taggade och inne i jakt.
Annars har Bestla också hunnit med sitt första löp nu, bara Gjöa kvar, om hon inte löpt tyst. Cora har bestämt sig för att göra som Freja, så hon sover inne på nätterna nu för tiden. Piro som alltid tyckt så bedrövligt synd om sig på nätterna, har också fått en förändring. Vi provade först om Fenja kunde flytta in till honom. Tanken var att vi kanske borde sära på Skade och Fenja, som inte var bästisar när morsan var på mässa. Fast Fenja vågade inte ens vara inne i boxen samtidigt som Piro, och fick lättad gå hem igen efter fem minuter. Då bestämde vi oss för att Piro får flytta in till Gjöa och Bestla på nätterna. Han är jättenöjd, och alla tre delar koja. Så länge ingen av dem löper fortsätter arrangemanget. Vi hoppas att Bestla ska våga flytta in permanent till Piro i framtiden. Nu får de ju umgås rejält varje kväll/natt, så det kan säkert gå.
Kvällen före dopparedagen var Vidar och Vittra med till Kristers föräldrar i Gävle. Julafton var de med hos Jenny, och fick egna paket. PÅ juldagen var hela min familj här, och det gick strålande. När Cora och Freja kom in blev Tyra som var i höglöp kär i Cora. Cora var lite brydd, och åt hellre godis.
Nu laddar vi inför nyårsfirande i stugan. Lämpliga hus/djurvakter är inbokade, så det känns tryggt att vara i Remmet och lämna Odlingen i goda händer. Hoppas på väl uppkörda spår där, för hemma dröjer det nog innann vi har några sådana. Snön fortsätter nämligen att vräka ner, titt som tätt. Kanske kan vi muta pappa att parkera sin skoter här ett tag.
Mässhelg
Fredagen den 17:e december klev jag upp tidigt och skjutsade Krister till tåget. Sen var det full rulle hela förmiddagen. Alla djur skulle tas omhand extra noga, det skulle packas och så städas av en gnutta i huset. Kharina och Martin, våra allra bästa hus och djurvakter skulle bo hos oss och sköta om allt, medan jag, Krister, Ego och Drífa styrde kosan mot Stockholm och Älvsjömässan för Stockholms hundmässa, eller "Stora Stockholm".
Vi började med en sväng till mässan för att lasta av det tyngsta och hjälpa till med lite monterbygge.
När vi kom hem till Therese, bubbade vi in packning och sen försökte vi rasta hundarna. Inte så lätt, för det är svårt det där, med att vara i Stockholm när man är en lantis. Sista rundan på kvällen mötte vi en karl som tänkte skälla ut oss. Han gillade inte att man hade husky i stan. När vi berättade hur vi bodde blev han överlycklig!
Lite mys på kvällen, sen lade vi oss rätt tidigt, för att ladda inför låååång dag på mässan.
Krister klev upp, rastade och matade hundar och gjorde frukost innan jag masade mig ur sängen. Hundarna ville inte äta sin vanliga mat, så vi satsade på att tigga provpåsar på mässan till resterande mål de skulle ha innan hemfärd. Therese klev upp och guidade oss från henne till Älvsjömässan, sen åkte hon hem och sov en stund till.
Vi hade 2 hundburar på husky/samojedsidan, så vi växlade lite med vilka hundar som fick vila och vilka som var framme och umgicks med besökare. Det var måååånga som hade huskyn som drömras, och insåg att de aldrig skulle kunna ha någon. 2 tjejer pratade jag med där jag med glädje kunde säga att de med allra största säkerhet kunde berika livet tillräckligt för en husky, eller helst två då. De var jätteglada, för de trodde ändå att de kanske inte kunde. En hel del funderade över om det de kunde erbjuda räckte till, och det där med motionen klarar nog många, men att lämna hemma i lägenhet långa dagar, nej, det går ju inte. Sen ska det där med draget finnas för att de ska må riktigt bra. Tipsade några om att kolla efter en vuxen hund som inte gillar drag, kanske pga farträdsla eller överhettning. En tjej med showis kom och frågade en hel del om drag oxå, vilket var jättekul.
Hundarna var så där perfekt sociala, hälsade på alla som stannade till, uppförde sig bra med alla hundar som passerade, ville bli kliad på magen av alla barn och gjorde succé. De orkade med att visa upp sig två hela dagar, vi var på mässan ca 8-18 på lördagen och 9-17.30 på söndagen. Korta rastningar utanför och någon stund i buren räckte till som paus. Jag vet inte hur många gånger folk hajade till över Egos ögon, måååånga foton blev det. Jag ska dessutom fota honom och mejla några fina snöbilder till Bamsesbollar, då hon ville ha honom avmålad av sin konstnär till tryck hon säljer. Vi trumpetades även på, och sekunden innan vi hoppade upp och skällde ut trumpetarna fick vi information att vår monter vunnit ett HP i bästa monter-tävlingen. :-)
Enda smolket i bägaren var att det kom en skum gubbe på lördagen och skrämde Ego. Han smög fram, nosade på gubbens hand och kastade sig sedan undan och gömde sig under bänken jag satt på. Gubben var fram flera gånger och uppförde sig konstigt med andra hundar. Jag ställde mig mellan honom och Ego varje gång han kom tillbaka. Dagen efter var Ego extremt signalkänslig. Han hälsade på alla barn och tjejer, men män och unga grabbar fick en kort lektion i signaler och kropsspråk för att han skulle gå fram.
Vi fyndade lite tugg, hundgodis, halsband, en ny jacka åt Krister och började drömma om att ge hundarnas Olivers igen, då de baserar maten på frigående kycklingar!
Jag hade en avlämning av möss, en leverans av möss och så leverans av tigersalamandrar. Det gäller att passa på, då man är ute och reser! ;-)
När mässan var slut packade vi ihop, bar ut till bilen, träffade Jessica som liftade med oss till Odlingen för vidare hemfärd med Martin. Jag slumrade i baksätet med 2 extremt trötta hundar och Jessica höll Krister vaken där fram.
Väl hemma hade Kharina och Martin redan nattat alla djur, så vi kunde bära in allt och bara ta the och macka innan sänggång. Trötta men nöjda, efter en mycket rolig, intressant och givande helg!
Vi började med en sväng till mässan för att lasta av det tyngsta och hjälpa till med lite monterbygge.
När vi kom hem till Therese, bubbade vi in packning och sen försökte vi rasta hundarna. Inte så lätt, för det är svårt det där, med att vara i Stockholm när man är en lantis. Sista rundan på kvällen mötte vi en karl som tänkte skälla ut oss. Han gillade inte att man hade husky i stan. När vi berättade hur vi bodde blev han överlycklig!
Lite mys på kvällen, sen lade vi oss rätt tidigt, för att ladda inför låååång dag på mässan.
Krister klev upp, rastade och matade hundar och gjorde frukost innan jag masade mig ur sängen. Hundarna ville inte äta sin vanliga mat, så vi satsade på att tigga provpåsar på mässan till resterande mål de skulle ha innan hemfärd. Therese klev upp och guidade oss från henne till Älvsjömässan, sen åkte hon hem och sov en stund till.
Vi hade 2 hundburar på husky/samojedsidan, så vi växlade lite med vilka hundar som fick vila och vilka som var framme och umgicks med besökare. Det var måååånga som hade huskyn som drömras, och insåg att de aldrig skulle kunna ha någon. 2 tjejer pratade jag med där jag med glädje kunde säga att de med allra största säkerhet kunde berika livet tillräckligt för en husky, eller helst två då. De var jätteglada, för de trodde ändå att de kanske inte kunde. En hel del funderade över om det de kunde erbjuda räckte till, och det där med motionen klarar nog många, men att lämna hemma i lägenhet långa dagar, nej, det går ju inte. Sen ska det där med draget finnas för att de ska må riktigt bra. Tipsade några om att kolla efter en vuxen hund som inte gillar drag, kanske pga farträdsla eller överhettning. En tjej med showis kom och frågade en hel del om drag oxå, vilket var jättekul.
Hundarna var så där perfekt sociala, hälsade på alla som stannade till, uppförde sig bra med alla hundar som passerade, ville bli kliad på magen av alla barn och gjorde succé. De orkade med att visa upp sig två hela dagar, vi var på mässan ca 8-18 på lördagen och 9-17.30 på söndagen. Korta rastningar utanför och någon stund i buren räckte till som paus. Jag vet inte hur många gånger folk hajade till över Egos ögon, måååånga foton blev det. Jag ska dessutom fota honom och mejla några fina snöbilder till Bamsesbollar, då hon ville ha honom avmålad av sin konstnär till tryck hon säljer. Vi trumpetades även på, och sekunden innan vi hoppade upp och skällde ut trumpetarna fick vi information att vår monter vunnit ett HP i bästa monter-tävlingen. :-)
Enda smolket i bägaren var att det kom en skum gubbe på lördagen och skrämde Ego. Han smög fram, nosade på gubbens hand och kastade sig sedan undan och gömde sig under bänken jag satt på. Gubben var fram flera gånger och uppförde sig konstigt med andra hundar. Jag ställde mig mellan honom och Ego varje gång han kom tillbaka. Dagen efter var Ego extremt signalkänslig. Han hälsade på alla barn och tjejer, men män och unga grabbar fick en kort lektion i signaler och kropsspråk för att han skulle gå fram.
Vi fyndade lite tugg, hundgodis, halsband, en ny jacka åt Krister och började drömma om att ge hundarnas Olivers igen, då de baserar maten på frigående kycklingar!
Jag hade en avlämning av möss, en leverans av möss och så leverans av tigersalamandrar. Det gäller att passa på, då man är ute och reser! ;-)
När mässan var slut packade vi ihop, bar ut till bilen, träffade Jessica som liftade med oss till Odlingen för vidare hemfärd med Martin. Jag slumrade i baksätet med 2 extremt trötta hundar och Jessica höll Krister vaken där fram.
Väl hemma hade Kharina och Martin redan nattat alla djur, så vi kunde bära in allt och bara ta the och macka innan sänggång. Trötta men nöjda, efter en mycket rolig, intressant och givande helg!
