Nattfrostens kennel

Skade fick följa med mig (Elin) på en minisemester i helgen. Jag funderade ett tag vilken hund som skulle få följa med. Vidar blir rädd för kyrkklockorna och Vittra är i en rätt skällig fas, så jag bestämde mig för att socialträna en valp. Fenja är för galen, Bestla för vild och Ubbe för ljudlig. Jag skulle ju hinna umgås och sitta med på ett möte oxå, inte bara passa valp. Således fick det bli Skade.
Vi började fredag eftermiddag med en liten promenad med Vidar och Vittra, sen fick de gå in i huset och vi packade in oss i bilen. Första anhalten var Hagsta, för att plocka upp Joar, så hon fick sällskap i baksätet.
Nästa stopp var på Brynäs Zoo. Hon ville inte alls gå in, så jag bar helt sonika in henne. Väl inne busade hon med en liten blandrasvalp, sprang glatt ifrån mig och hälsade på folk och hundar. Inte alls den lite försiktiga och ängsliga valp jag förväntat mig. Hon fick lite tuggisar och en pipleksak och vi köpte hem 100 kg eukanuba, innan vi tog oss ut i bilen igen.
En stopp till för att hämta Danne, där vi mötte Malin och hennes goldentikar Lilja och Tosca. Skade hälsade glatt på dem, pussades och kunde nog tänka sig att busa lite oxå. Efter en snabbrastning åkte vi så vidare till Uppsala.

Resan gick bra, hon sov eller låg tyst och förnöjt i baksätet. Framme rastade jag henne och sen gick vi in. Hon busade glatt med sina nya leksaker och ville undersöka allt, utom trappan upp. Den vägrade hon hela helgen, så när vi skulle sova fick jag bära henne upp och sen ner igen på morgonen. Troligen var den för halkig, och dessutom öppen.
Hon var lite ängslig då barnen rörde sig fort eller lät högt, annars gick det hur bra som helst. Hon var nöjd med att leka med sina saker, tugga på sina ben, gå små promneader och bara hänga med oss. Visst var honn trött av alla nya intryck och sov massor, men uppförandet var utmärkt. Inte ens när vi åkte till stallet och umgicks med hästarna var det läskigt. Hon gömde sig bakom mina ben om det blev för mycket, inte mer. När Blixten sadlades av och fick hovarna kratsade somnade hon hoprullad på stallgolvet.
Det enda hon inte gillade så mycket var Ursus som var lite sur på henne. Han ville ha alla smulor själv, och gärna hennes saker med. Ute gick det bra, men då var han helt ointresserad av henne. Hon fick sova i buren bredvid mig på nätterna, och där trivdes hon galant. Inte ett pip, utan bara djup sömn.
På hemvägen fick hon hälsa på Tyra som hon inte träffat på ett bra tag. Lite lek på pudelvis (man skulle skälla när man busade, vilket de aldrig gör hemma) fick hon, sen vara hos mamma, pappa och Maja när jag jobbade. De tog en härlig långpromenad med hundarna lösa innan jag slutade och vi åkte hem.
Tjejerna hemma var lite tuffa på henne när hon gick in i hundgården. Istället för att lägga sig på rygg och skrika, sa hon ilsket ifrån. Hon byggde helt klart självförtroende den här helgen!

Jag sammanfattar stolt, att hon uppfödde sig som en normal inneboende sällskapshund! Inga olyckor inne när det gäller rumsrenhet eller annat (förutom en skål med rivna ostsmulor hon lyckades riva ner), utan lugn och sansad. Hon är bara 4 månader och har bott ute sen hon var 9 veckor gammal!