Höstträning

Nu är vi igång med träningen på allvar. Det får inte bli för många dagar utan att vi kör, för då kommer Vidars hosta tillbaka. Han hostar alltid efter att han jobbat hårt och tagit i extra av glädje. Första gångerna med 4-hjuling, på snö, i stugan, samt om det blir för många dagars vila mellan varven. Han hostar slem till han somnar, att tonsillerna är borta hjälper inte.

Hur som haver, så börjar vi få ordning på hur de ska paras ihop nu. Vidar och Ego är vana att gå i wheel nu. De trivs bra ihop, och 2 starka killar gör fin nytta där. I led har vi hittills haft Piro, Drífa och Gjöa, ibland Freja, men hon yrar och som 11-åring gör hon inte mycket nyttta längre. Piro har lite för lite kondis och vill gärna ta små pauser för att kissa och nosa. Han har därför nu blivit placerad längre bak. Gjöa och Drífa kan vara lite sura på varandra, så hetsen i starten är inget vi vill ha med dem bredvid varandra. Då Skade tydligt visat flera gånger att hon vill springa om och vara längst fram, har vi nu provat henne i led med Drífa. Hon jobbar på strålande. Sträckta linor, jobba framåt, bra tempo. Hon kan dock inga kommandon än, så det ska vi jobba vidare på.
Vi har provat Fenja med flera olika nu. Det kan vara löp som spökar, men hon blir rädd när de andra studsar och är för ivriga i starten. Detta resulterar i att hon biter ifrån. Skade svarade inte emot, det gjorde både Piro och Gjöa. Igår fick hon gå med Cora istället. Det gick strålande, för Cora längtar inte alls så mycket. Hon står bara stilla och lugnt, men jobbar på bra sen, bara hon får sina tossor och vi inte kör där det är för grovt grus på vägen.
Piro och Gjöa som kan lite kommandon hamnade nu i swing, direkt bakom ledarhundarna, för att hjälpa till med styrningen om det behövs.
Ubbe och Bestla fick då gå med varandra. De är allmänt knasiga båda två men fungerade bra ihop. När vi står stilla ställer de sig gärna med framtassarna uppe på den andres rygg för att se vad som händer längre fram.

Ett par gånger nu har Freja fått stanna hemma. Blir linorna förlängda till 12-spann kan hon hänga med, men som 11-åring springer hon ändå bara med. Sällan är draglinan spänd, och hon springer gärna och snappar gräs eller snö.

Den här säsongen med större spann och hundar som fått daglig motion i hägnet, behöver vi knappt använda gasen på 4-hjulingen. Lite hjälp i uppförsbackar är allt som behövs. Snart kan nog jag köra, då mina händer inte klarar av gasknappen utan att få kramp och värk inom 5 minuter. De blir ruggigt starka misstänker jag, för fordonet i sig väger en del, sen vi två med lite extra trivselvikt på detta. ;-)

2 gånger nu har vi även haft med Vittra lös. Det har gått strålande. Vi trodde hon skulle bli trött, men icke. Hon är försiktig vid omkörningar och håller ut bra från både hundar och 4-hjuling. Helst vill hon springa framför, men när hon blir lite trött travar hon bakom oss istället. Tränar vi in höger och vänster samt andra bra kommandon på henne, får vi fin styrhjälp. Igår hoppade hon i alla diken och bäckar med vatten för att svalka sig. En gång var Drífa och Skade sugna att följa efter, men lyssnade på oss och stannade på vägen. Skade ville gärna hänga på fler gånger, men det gick inte, sa Drífa. Hon är alltså även störningsträning för hundarna.

Nu ska vi hålla oss på 3-4 gånger i veckan, 6 km till att börja med, men i slutet av veckan ska vi börja ta 12 km rundan, sen utöka, sakta men säkert.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0