Omorganisering på hundar och slädkörning.
Nu har vi vinter, och jag har varit ut med min släde en hel del. Först med bara Vidar, Ego och Vittra, sen stoppades Skade in. Vidar och Ego är strålande i wheel, Skade och Vittra något för dåliga på kommandon för att gå i led, men det jobbar vi på.
En dag när jag skulle iväg gjorde jag någon miss i starten, så att jag ramlade, lyckades välta släden, men den reste sig igen i kurvan från gårdsplanen. Jag for upp, sprang efter och började ropa på Vidar. När jag kom till jordkällaren hade Vidar (som alltså går i wheel) vänt spannet och kom farande i full fart tillbaka efter mig. Han gör sällan något utan en belöning, gärna förbi gränsen till muta. Fast när det verkligen gällde, så hämtade han mig för att han ville. Det gillas! Vi körde i alla fall 8 km rundan efter det, bara Vittra fått varva ner. Hon blev lite rädd, kanske gick det för fort utan mig, eller så trasslade de en del i vändningen.
Efter att Krister och jag kört ett spann var, så har jag uppgraderat till att köra hela mitt 5-spann. Ubbe får då gå ensam i mitten. Jag har varit ut ett par gånger, men har tyvärr haft för ont ett tag, för att våga. Är lite rädd att värken ska bli värre, så att jag inte kan jobba. Sen kom snön, och mer och mer och mer av den. Eftersom skotern inte riktigt vill, har vi inga uppkörda spår. Jag vågar inte heller köra på den plogade vägen, ifall granntanten kommer med sin kines. Risken är ju överhängande att den skulle bli huskymat, om de är för taggade och inne i jakt.
Annars har Bestla också hunnit med sitt första löp nu, bara Gjöa kvar, om hon inte löpt tyst. Cora har bestämt sig för att göra som Freja, så hon sover inne på nätterna nu för tiden. Piro som alltid tyckt så bedrövligt synd om sig på nätterna, har också fått en förändring. Vi provade först om Fenja kunde flytta in till honom. Tanken var att vi kanske borde sära på Skade och Fenja, som inte var bästisar när morsan var på mässa. Fast Fenja vågade inte ens vara inne i boxen samtidigt som Piro, och fick lättad gå hem igen efter fem minuter. Då bestämde vi oss för att Piro får flytta in till Gjöa och Bestla på nätterna. Han är jättenöjd, och alla tre delar koja. Så länge ingen av dem löper fortsätter arrangemanget. Vi hoppas att Bestla ska våga flytta in permanent till Piro i framtiden. Nu får de ju umgås rejält varje kväll/natt, så det kan säkert gå.
Kvällen före dopparedagen var Vidar och Vittra med till Kristers föräldrar i Gävle. Julafton var de med hos Jenny, och fick egna paket. PÅ juldagen var hela min familj här, och det gick strålande. När Cora och Freja kom in blev Tyra som var i höglöp kär i Cora. Cora var lite brydd, och åt hellre godis.
Nu laddar vi inför nyårsfirande i stugan. Lämpliga hus/djurvakter är inbokade, så det känns tryggt att vara i Remmet och lämna Odlingen i goda händer. Hoppas på väl uppkörda spår där, för hemma dröjer det nog innann vi har några sådana. Snön fortsätter nämligen att vräka ner, titt som tätt. Kanske kan vi muta pappa att parkera sin skoter här ett tag.
En dag när jag skulle iväg gjorde jag någon miss i starten, så att jag ramlade, lyckades välta släden, men den reste sig igen i kurvan från gårdsplanen. Jag for upp, sprang efter och började ropa på Vidar. När jag kom till jordkällaren hade Vidar (som alltså går i wheel) vänt spannet och kom farande i full fart tillbaka efter mig. Han gör sällan något utan en belöning, gärna förbi gränsen till muta. Fast när det verkligen gällde, så hämtade han mig för att han ville. Det gillas! Vi körde i alla fall 8 km rundan efter det, bara Vittra fått varva ner. Hon blev lite rädd, kanske gick det för fort utan mig, eller så trasslade de en del i vändningen.
Efter att Krister och jag kört ett spann var, så har jag uppgraderat till att köra hela mitt 5-spann. Ubbe får då gå ensam i mitten. Jag har varit ut ett par gånger, men har tyvärr haft för ont ett tag, för att våga. Är lite rädd att värken ska bli värre, så att jag inte kan jobba. Sen kom snön, och mer och mer och mer av den. Eftersom skotern inte riktigt vill, har vi inga uppkörda spår. Jag vågar inte heller köra på den plogade vägen, ifall granntanten kommer med sin kines. Risken är ju överhängande att den skulle bli huskymat, om de är för taggade och inne i jakt.
Annars har Bestla också hunnit med sitt första löp nu, bara Gjöa kvar, om hon inte löpt tyst. Cora har bestämt sig för att göra som Freja, så hon sover inne på nätterna nu för tiden. Piro som alltid tyckt så bedrövligt synd om sig på nätterna, har också fått en förändring. Vi provade först om Fenja kunde flytta in till honom. Tanken var att vi kanske borde sära på Skade och Fenja, som inte var bästisar när morsan var på mässa. Fast Fenja vågade inte ens vara inne i boxen samtidigt som Piro, och fick lättad gå hem igen efter fem minuter. Då bestämde vi oss för att Piro får flytta in till Gjöa och Bestla på nätterna. Han är jättenöjd, och alla tre delar koja. Så länge ingen av dem löper fortsätter arrangemanget. Vi hoppas att Bestla ska våga flytta in permanent till Piro i framtiden. Nu får de ju umgås rejält varje kväll/natt, så det kan säkert gå.
Kvällen före dopparedagen var Vidar och Vittra med till Kristers föräldrar i Gävle. Julafton var de med hos Jenny, och fick egna paket. PÅ juldagen var hela min familj här, och det gick strålande. När Cora och Freja kom in blev Tyra som var i höglöp kär i Cora. Cora var lite brydd, och åt hellre godis.
Nu laddar vi inför nyårsfirande i stugan. Lämpliga hus/djurvakter är inbokade, så det känns tryggt att vara i Remmet och lämna Odlingen i goda händer. Hoppas på väl uppkörda spår där, för hemma dröjer det nog innann vi har några sådana. Snön fortsätter nämligen att vräka ner, titt som tätt. Kanske kan vi muta pappa att parkera sin skoter här ett tag.
Kommentarer
Trackback
